1. För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm. (2) Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!
2. Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.
3. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.