7. Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8. Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9. Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10. De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11. De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12. Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13. Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14. Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15. Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16. Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17. Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18. De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19. Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20. Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»