52. Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53. Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54. Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55. Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56. Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57. de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58. De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59. Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60. Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61. han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62. Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63. Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64. Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65. Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66. Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67. Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68. Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.