30. Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31. då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32. Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33. Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34. När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35. De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36. och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37. Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.