24. han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25. Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26. Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27. Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28. han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29. Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30. Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31. då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32. Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33. Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34. När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35. De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36. och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.