10. De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11. De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12. Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13. Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14. Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15. Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16. Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17. Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18. De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19. Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20. Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21. Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22. eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23. Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24. han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25. Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26. Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27. Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28. han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29. Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.