8. De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9. Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10. Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11. Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12. Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13. Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14. Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15. Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16. Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17. Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18. Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19. Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.