13. Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14. jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15. Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16. När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17. till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18. Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19. Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20. Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.