9. Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
10. Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
11. »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
12. Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
13. Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
14. Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
15. Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
16. Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
17. Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
18. Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
19. Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
20. Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
21. Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
22. Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
23. Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.