9. Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
10. Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
11. »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
12. Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
13. Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
14. Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
15. Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
16. Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
17. Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
18. Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.