5. Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6. Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7. Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8. främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9. Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10. Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11. Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.