22. Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23. må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24. Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25. Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26. eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27. Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.