16. Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17. Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18. Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19. Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20. Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21. De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22. Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;