14. Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15. Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16. Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17. Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18. Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19. Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20. Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21. De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22. Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23. må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24. Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25. Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26. eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27. Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28. Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29. Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.