1. För sångmästaren, efter »Liljor»; av David. (2) Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2. Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3. Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4. Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5. Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6. Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7. Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;