1. För sångmästaren, efter »Liljor»; av David. (2) Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2. Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3. Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4. Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5. Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6. Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7. Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8. främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9. Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10. Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.