12. Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
13. Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.
14. Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
15. De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
16. Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
17. Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.