10. Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
11. ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
12. Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
13. Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
14. du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
15. Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
16. Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
17. Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
18. Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
19. Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
20. Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
21. Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
22. Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
23. Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.