2. både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3. Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4. Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5. Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6. De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7. Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
8. För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9. så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10. Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11. De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12. Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.