17. Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
18. Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
19. så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
20. Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
21. månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
22. Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
23. Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
24. Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
25. Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
26. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.