12. Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13. Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14. ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15. Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16. Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17. Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18. ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.