1. Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.
2. Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.
3. Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.
4. Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.
5. Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.
6. Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.
7. Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.