Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 22:19-29 Svenska 1917 (SV1917)

19. Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

20. Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

21. Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

22. Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

23. I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

24. Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

25. Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

26. De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

27. Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

28. Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

29. Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Läs fullständig kapitel Psaltaren 22