40. Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41. De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42. Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43. Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44. Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45. Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46. HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47. Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48. du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49. Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.