33. du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34. du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35. Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36. du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38. Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39. Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40. Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41. De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42. Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43. Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44. Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45. Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46. HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47. Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48. du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!