30. Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31. Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32. Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33. du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34. du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35. Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36. du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38. Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39. Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40. Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41. De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42. Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43. Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44. Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.