10. Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11. Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12. Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13. Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14. Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15. Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16. Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17. Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18. De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19. Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20. HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21. Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22. nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23. Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.