1. För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. (2) Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2. HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3. HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4. Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
5. Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
6. Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7. Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8. Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.