9. Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10. så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11. Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12. så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13. Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16. Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17. Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18. Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19. Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,