Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 119:81-97 Svenska 1917 (SV1917)

81. Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

82. Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

83. Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

84. Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

85. De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

86. Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

87. De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

88. Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

89. Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

90. Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

91. Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

92. Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

93. Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

94. Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

95. På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

96. På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

97. Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

Läs fullständig kapitel Psaltaren 119