74. De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75. HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76. Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77. Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78. På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79. Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80. Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81. Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82. Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
83. Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84. Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85. De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86. Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87. De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88. Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89. Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90. Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.