Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 119:143-156 Svenska 1917 (SV1917)

143. Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

144. Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

145. Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

146. Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

147. Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

148. Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

149. Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

150. Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

151. Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

152. Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

153. Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

154. Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

155. Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

156. HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

Läs fullständig kapitel Psaltaren 119