139. Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140. Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141. Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143. Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144. Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145. Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146. Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147. Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148. Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149. Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.