130. När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131. Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132. Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133. Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134. Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136. Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137. HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138. Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139. Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140. Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141. Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143. Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.