114. Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115. Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116. Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117. Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118. Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119. Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120. Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121. Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122. Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.