Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 119:103-112 Svenska 1917 (SV1917)

103. Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

104. Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

105. Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

106. Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

107. Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

108. Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

109. Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

110. De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

111. Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

112. Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

Läs fullständig kapitel Psaltaren 119