16. Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17. Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18. Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19. Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20. Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21. Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22. Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23. Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24. Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25. Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26. Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27. och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28. Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.