9. att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10. De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11. därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12. Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14. han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16. att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17. De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18. deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.