8. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9. att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10. De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11. därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12. Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14. han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16. att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17. De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18. deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22. de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23. De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24. där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25. Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26. De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.