7. Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9. att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10. De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11. därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12. Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.