5. de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7. Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9. att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.