27. De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29. Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30. Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32. de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.