22. de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23. De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24. där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25. Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26. De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27. De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29. Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30. Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32. de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33. Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34. bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35. Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36. Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37. De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38. Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.