12. Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14. han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16. att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17. De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18. deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22. de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23. De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;