1. Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2. Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3. de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4. De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5. de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7. Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9. att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10. De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11. därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.