23. Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24. De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25. De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26. Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27. att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28. Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29. De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30. Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31. det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32. De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33. Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34. De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35. utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36. De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37. Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38. Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39. Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.