12. Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13. Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14. De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15. Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16. Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18. Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20. sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21. De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22. så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23. Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.