10. Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11. Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12. Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13. Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14. De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15. Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16. Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18. Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20. sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21. De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22. så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23. Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24. De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25. De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26. Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27. att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.