6. Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7. Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8. Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9. En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10. Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11. De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12. Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13. Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14. Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15. och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16. HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17. fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18. Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19. Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20. Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21. de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22. Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.