9. Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10. för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11. Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12. Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13. Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14. Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15. Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16. när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17. när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.